.

Fuck fuck fuck!

Så fort jag tänker på allt så känner jag hur mitt hjärta rusar.


Vaknade i förmiddags, det första jag tänkte på var allt som hände igår, och så började tårarna direkt..
Kunde verkligen inte ta mig ur sängen på nån timma.

Jag bara tänkte, grät, raderade numret, men kom på att det finns kvar bland sms:en.
Försökte radera dom med, men det gick inte, det tog emot för mycket.
FB tog jag bort igår på vägen hem, det är han som har valt det här, och då ska han inte veta nåt om mig heller.
Bilder tog jag bort i natt, men hela min gamla dator är också full med bilder.


Jag vill inte bli påmind, men tankarna återgår hela tiden till det.

Och hennes jävla ord.
Hon lyckades knäcka mig.


Hela dagen idag har jag hoppats på en ursäkt, är jag helt knäpp som tänker så!?
Jag vill veta om det verkligen var menat att göra sådär, om han visste vad han gjorde.
Om han visste hur jag skulle ta det.
Men jag är tydligen inte värd det...


Åkte med Mami och Kenneth till IKEA i förmiddags iaf, det var skönt, behövde nog göra nåt, vet inte hur den här dagen hade slutat annars.
Näsblod i bilen, kan inte ens komma ihåg när jag hade det sist.
Är det min kropps sätt att säga ifrån, eller var det en slump?

Har hållt igång sen jag kom hem iaf, fixat sovrummet, äntligen har jag min himmelsäng!





Vore trevligt om jag kunde säga att där kommer jag sova gott inatt, men tyvärr har jag en känsla av att jag inte kommer göra det.

Nu har jag satt mig i soffan, kollar på BB och känner hur alla tankar kommer tillbaka igen.


Åååååh!


Kan inte fatta att jag verkligen sitter och skriver om det här.
Att det verkligen har hänt..

Snälla, säg att jag drömmer.
Säg att det inte är sant.
Säg att jag snart vaknar av ett sånt där sms.


Tänker på vilket stöd han var när jag hamnade på sjukhuset, innan och efter.



Vad fan hände, varför blev det såhär!?


Vad gjorde jag för fel!?