Kan ju fortsätta mina konstiga frågor då.. Haha.

Heter det äpplepaj eller äppelpaj?

Stavas det enda eller ända / ändå eller endå?

Säger man kaviar eller kaviaaar?



Äh, klockan är lite över 1, o jag ska snart gå o sova.

Imorgon ska jag till skolan o göra ett prov.
Håller tummarna så in i helvete att det går bra, har verkligen pluggat massor iaf.

Får se om jag orkar släpa med mig träningskläderna, isf blir det väl gymmet efter.
Elin svarade inte på mitt sms förut, så vi får se.
Kanske drar dit själv annars.

Efter 4 hoppas jag att det blir o träffa Ida, Wilma o Krille.
Mysmys!

Sen vill jag baka!
Får se om det hinns med.



Joss är glad, allt rullar på som det ska, förutom huvudvärken som typ dödar mig idag.
Det kan jag förresten säga er..

När ni har vaknat av att huvudet värker så ni tror att det ska ramla av.
När ni har dragit ner alla persienner och det endå är för ljust. (Huvudvärken blir ofta värre i starkt ljus.)
När ni suttit med solglasögon på er o kollat på tv / dator / mobilen, för det gör för ont i huvudet annars.

DÅ kan ni få tala om för mig hur jag ska leva mitt liv.
DÅ kan ni få prata bakom min rygg.
DÅ kan ni få tro att ni vet bäst.

Men just nu så gör jag det jag måste för att ens orka med att leva.

Kan jag inte gå upp ur sängen, så gör jag inte det.
Jag försöker inte somna om för jag är lat, jag gör det för att inget annat funkar.

Jag smäller så lätt, försök att ha ont hela tiden, och vara på bra humör för det mesta.
DET GÅR INTE.


Men tack till er som står ut med mig, trots min korta stubin.

Jag älskar er!

T har gjort mig tokig.

Han skriver nåt jävla kontstigt i sms:en.


Bara massa bokstäver, som jag antar är förkortningar, men jag fattar inte vad det menas, och jag håller på att bli tokig på det, vilket han tycker är ASKUL.



Det är samma som det där med att byta kök, det höll jag också på att fundera ihjäl mig på innan jag efter 1 år fick reda på vad fan som menades.




KOKKOOOOOO!

Undrar hur fan man kan gå ner i vikt av att äta mera.

Det är ett mysterium för mig.


Och ju mer jag tänker på det, desto mer förvirrad blir jag..



Hur är det möjligt!?
Och vad ska jag äta för att inte gå ner?

Måste jag äta mindre för att stanna där jag är nu!?



Äääh, jag blir tokig!

Okej, ibland blir jag verkligen SKITSUR.
I 5 minuter.
Sen gåre över, tills nästa gång det händer nåt skit.


Då undrar jag, VARFÖR lär jag mig inte?

Om nånting inte är okej egentligen, varför ber jag inte personen dra åt helvete då för!?



Varför ger jag det chans på chans på chans, när jag vet att ingenting kommer bli som jag vill endå!?

Har det en gång gått åt helvete så blire aldrig bra igen liksom.


Jävla lätt för mig att sitta här och skriva det, men varför kan jag inte agera?

Varför låter jag VISSA folk köra över mig!?



I'm just one of two players in this fucking game, and I'm the one who loses..

Är det många som får sig ett skjut på julafton, eller varför heter det dopparedan?

Om man, som jag, inte har fått en enda visdomstand, betyder det att man är dum då?

Jag gillar inte att vara nära folk jag inte känner.

När jag ska åka buss eller spårvagn och det bara finns platser bredvid folk så står jag upp.
Annars sätter jag mig så jag åker baklänges om det går.
Jag har märkt att folk hellre sätter sig hos någon som åker framlänges.

Idag satte jag mig baklänges.

Tror ni inte det kommer en fet gubbe och sätter sig bredvid, trots att det fanns massa plats på spårvagnen.

Han satte sig nästan på mig, och jag bytte plats till sätena mittemot.

Då tittar han frågande på mig och säger:

- Vill du inte sitta bredvid mig eller?

Mitt första infall var att svara:

- Nej, jag gillar inte att ha folk i knät.

Men svarade snällt att jag hellre sitter ensam.


Då kollar han på mig som att jag vore helt störd..


Gillar verkligen folk att sitta bredvid någon de inte känner?
Jag gört då INTE iaf..


Gillar inte heller när folk kommer emot mig, även om jag har jackan på mig, så känns det som deras äckliga baciller sätter sig på jackan, och snart är jag dödssjuk typ.


När jag går på stan och går bakom någon som inte ser helt trevlig ut, eller möter någon som inte heller ser så najs ut så håller jag andan.
ALLT för att jag blir äcklad.

Är jag ensam om o göra såhär?


Efter att han kollade på mig sådär så började jag verkligen fundera..


Är jag knäpp på riktigt!?

Jag har en liten konstig "förmåga".
Jag kan vända på vad som helt, få nåt dåligt till nåt bra, och tvärt om.
Det är mitt sätt att försvara mig själv, skulle man kunna säga.

Det finns en grej med en person som jag tycker/tyckte var charmig, när vi först sågs.
Sen blev Joss lite sur, och jag vände den där charmiga grejen till nåt dåligt.

Surerierna gick över, och jag blev glad.

Meeeen, nu har jag ett problem, att jag kan inte vända tillbaka det.
Jag gillar den här personen, men varje gång jag ser den här "grejen", så känner jag bara en avsky.

Förbannat irriterande äre.

Nu måste jag uppfinna ett sätt att vända på saker jag redan har vänt på.

Tyvärr är det nog inte så lätt som att gå in i ett redigeringsprogram och fixa till skiten. Haha.



Vilka världsliga problem jag har va!? ;)

Ja, nu var jag igång med mina fundererier igen.

Ikväll funderar jag på hur många bilder det egentligen finns där ute.
Tänker mest på när vi typ har varit iväg på träffar med Chrsylern.

Hur många är det egentligen som har en bild på den?
Är vi med på bilden, och HUR ser vi ut? :P
Jag hamnar ALLTID framför folks kamera, men HUR blev bilderna!?


Har varit med i en tidning på Gotland, när jag låg i bagaget på Chryslern, bakis som fan på midsommardagen. Haha.


Sist på Barkarby var det folk som fotade mig när jag låg invirad i en filt bakom Chryslern i det stickiga gräset, även på Sveavägen när jag satt i bilen var det huuur många som helst som tog kort..


Och Kotten, fyfan vad folk det är som tar kort på honom, lilla sötnosen..

När cruisingen på Kungsgatan här i stan var blixtrade kamerorna som aldrig förr också.
Man kunde tro att det var dag, mitt på kvällen.


Skulle nog nästan kunna se vad som helst för att se alla dessa bilder.
Kuul!



Googlade, och 3 minuter senare hittade jag dom här bilderna, från crusningen i stan: