.

Tänk vad några sms kan göra.


Först paniktårar, som övergick i ilska.
Ilska är det bästa för mig, för då tänker jag inte, då kör jag bara.


Nu är det tvärstopp, o jag ska göra allt jag kan för att vi inte ska träffas.
Nåt annat klarar jag helt enkelt inte.
Inte nu.
Kanske aldrig någonsin?

Gör ont i mig att skriva det!


Lägger allt bakom mig nu, och ser framåt, mitt liv kommer snart dra igång, bara några få dagar jag ska klara av tills jag har fullt upp.
Dom ensamma stunderna är jobbigast.
Klart det inte kommer gå på en kvart, men med saker att göra hela tiden sen så kommer det förhoppningsvis vara lättare.

På Måndag, den 16:e, drar min praktik igång, spendera hela dagarna med underbara barn kommer göra mig gott.
Om mindre än 3 veckor är bilträffen i Stockholm som jag verkligen ser fram emot, om jag kan undvika att träffa mitt ex där, vilket jag verkligen hoppas. Förra året där var askul, och jag tvivlar INTE på att det kommer bli det iår igen.
Efter det är det 1:a Maj, och då får jag ÄÄÄÄNTLIGEN åka Chrysler för första gången iår.

Sen är sommaren igång, massa najs.

Bara att försöka göra den här sommaren bättre än den hittills bästa i mitt liv, sommaren 2010.




Idag har jag varit duktig tjej och lagat mat iaf.
Tjatar på Dan hela tiden att han måste äta även om han inte är hungrig.
Men har jag gjort det själv då!?
Näh, men jag var duktig som kom påt iaf.

Nu blir det en dusch o vänta på att BB ska börja, sen ska jag skriva klart min låt som jag började på förut.
Har skrivit sjukt mycket dom senaste dagarna, men det kanske inte är så konstigt.
Det är så jag överlever.



Poooss!